07 Oct

22:50
Min kalender tappar sina datum
Jag fäster blicken i backspegeln
Framtiden finns inte, den är här
Som en skugga vandrar jag i mig själv
söker mig ett hem
En adress att lämna mitt namn på
En biljett till okänd destination
och jag befinner mig på okänd destination
Ständigt sökande efter tryggheten

En korp landar på min axel
Den har hitta mig som jag aldrig hittar något
Den gör intrång på mitt revir
och jag skrämmer bort de svarta vingarna
med mina hesa skrik
bara för att jag inte klarar av beröringen
Någon ser in på det lilla barnet
och dömmer dess utsatthet
Så jag burar in känslorna i en trång inhängnad
sluter in känslorna,
min möjlighet till lycka
för det finns inget mer för min kropp att se
Jag skjuter bort

för jag är bara en fasad
Så rädd för att vara något annat
så rädd för att finnas till
Så rädd för att stjärnorna ska slockna
men det är jag som blåser ut ljuset


Skrivet av underbara Linda Adolfsson <3
Min kalender tappar sina datum
Jag fäster blicken i backspegeln
Framtiden finns inte, den är här
Som en skugga vandrar jag i mig själv
söker mig ett hem
En adress att lämna mitt namn på
En biljett till okänd destination
och jag befinner mig på okänd destination
Ständigt sökande efter tryggheten

En korp landar på min axel
Den har hitta mig som jag aldrig hittar något
Den gör intrång på mitt revir
och jag skrämmer bort de svarta vingarna
med mina hesa skrik
bara för att jag inte klarar av beröringen
Någon ser in på det lilla barnet
och dömmer dess utsatthet
Så jag burar in känslorna i en trång inhängnad
sluter in känslorna,
min möjlighet till lycka
för det finns inget mer för min kropp att se
Jag skjuter bort

för jag är bara en fasad
Så rädd för att vara något annat
så rädd för att finnas till
Så rädd för att stjärnorna ska slockna
men det är jag som blåser ut ljuset


Skrivet av underbara Linda Adolfsson <3
Kommentera

05 Oct

23:43
Att gå hem igen kändes tugnt. Jag önskade att den stunden kunde vara för evigt, när vi satt där alla tillsammans vid borden på herrgården, älskade musikalgäng <3

Aldrig någonsin hade jag drömt om att få vara med om en resa av detta slag. När jag i våras fick veta att jag kommit med så trodde jag först att någon skämtade med mig. Jag kunde ju inte vara med i en musikal, och sen också sjunga? Min audition hade mest varit på skoj, liksom en kul grej att vara med på bara för att se hur det gick till. Det var ju mycket folk där så jag hade absolut inga förhoppningar om att jag skulle komma med över huvud taget. Och det vill jag verkligen tacka Cia, Carina och Roland för, att jag fick chansen.

Att få spendera helgerna med alla fantastiska männinskor har varit helt underbart! Allt blev så mycket bättre än jag kunde drömma om. Jag har lärt känna massa nya personer som både inspirerat och hjälpt mig under resans gång. Men den person jag lärt känna bäst är nog mig själv. Min egen utveckling har varit det största med all det här. Men utan alla er hade det inte varit möjligt. Ni har stöttat, hjälp och ni har funnits där. Genom allt detta har jag upptäckt sidor inom mig själv som jag inte visste fanns och det har verkligen utvecklat mitt sätt att tänka.

För mig personligen så har det varje helg känns så jävla underbart. Inte bara nu under föreställningarna utan också innan när vi har övat. Man har verkligen fått komma som man vill, som den man är. Det har varit så underbart att slippa känna massa krav på att man ska se ut si, bete sig så. Allt har kännts så bra, så rätt. När hela veckan har varit ett helvetet så har man ändå kunnat gå från övningen och till och med kännt sig glad. Det har varit okej att att må dåligt, okej att känna sig nere. Ni ska bara veta hur många dåliga veckor ni räddat för mig, bara genom att vara där. Finnas till och vara lite som ett ljus i mörkret. Något man kan längta till, och på så sätt kämpa lite till så att man orkade med.

Även om det kändes tungt i söndags så var jag ändå enormt lycklig. Lycklig över att fått träffa er alla. Ni har fått mig att må så sjukt bra och det finns verkligen inte ord för hur tacksam jag är.
När jag gick hem i regnet efter avslutningsmiddagen så grät jag. Men inte av sorg utan av tacksamhet. Det är inte ofta jag gråter men ännu mer sällan pga lycka så ni ska känna er stolta. Stola över att ni är den ni är, att ni är betydelsefull för mig och för så många andra.
Jag kommer aldrig att glömma den underbara resa jag genomgått tillsammans med er.

TACK, för allt!
Att gå hem igen kändes tugnt. Jag önskade att den stunden kunde vara för evigt, när vi satt där alla tillsammans vid borden på herrgården, älskade musikalgäng <3

Aldrig någonsin hade jag drömt om att få vara med om en resa av detta slag. När jag i våras fick veta att jag kommit med så trodde jag först att någon skämtade med mig. Jag kunde ju inte vara med i en musikal, och sen också sjunga? Min audition hade mest varit på skoj, liksom en kul grej att vara med på bara för att se hur det gick till. Det var ju mycket folk där så jag hade absolut inga förhoppningar om att jag skulle komma med över huvud taget. Och det vill jag verkligen tacka Cia, Carina och Roland för, att jag fick chansen.

Att få spendera helgerna med alla fantastiska männinskor har varit helt underbart! Allt blev så mycket bättre än jag kunde drömma om. Jag har lärt känna massa nya personer som både inspirerat och hjälpt mig under resans gång. Men den person jag lärt känna bäst är nog mig själv. Min egen utveckling har varit det största med all det här. Men utan alla er hade det inte varit möjligt. Ni har stöttat, hjälp och ni har funnits där. Genom allt detta har jag upptäckt sidor inom mig själv som jag inte visste fanns och det har verkligen utvecklat mitt sätt att tänka.

För mig personligen så har det varje helg känns så jävla underbart. Inte bara nu under föreställningarna utan också innan när vi har övat. Man har verkligen fått komma som man vill, som den man är. Det har varit så underbart att slippa känna massa krav på att man ska se ut si, bete sig så. Allt har kännts så bra, så rätt. När hela veckan har varit ett helvetet så har man ändå kunnat gå från övningen och till och med kännt sig glad. Det har varit okej att att må dåligt, okej att känna sig nere. Ni ska bara veta hur många dåliga veckor ni räddat för mig, bara genom att vara där. Finnas till och vara lite som ett ljus i mörkret. Något man kan längta till, och på så sätt kämpa lite till så att man orkade med.

Även om det kändes tungt i söndags så var jag ändå enormt lycklig. Lycklig över att fått träffa er alla. Ni har fått mig att må så sjukt bra och det finns verkligen inte ord för hur tacksam jag är.
När jag gick hem i regnet efter avslutningsmiddagen så grät jag. Men inte av sorg utan av tacksamhet. Det är inte ofta jag gråter men ännu mer sällan pga lycka så ni ska känna er stolta. Stola över att ni är den ni är, att ni är betydelsefull för mig och för så många andra.
Jag kommer aldrig att glömma den underbara resa jag genomgått tillsammans med er.

TACK, för allt!
Kommentera