A
tt få andas ny luft kan förändra så mycket
man ser allt som på nytt
knopparna brister ut,
blir alla de stora blad som vi så länge
sökt i våra liv

Nya ögon ser på livet
som från insidan av en bok
små små bokstäver
tillsammans bildar något stort
Kanske är det lite för mycket att hantera
men vi försöker ändå

Hoppet kom tillbaka
strax innan vi själva tänkte hoppa
som en fågel flyga fritt
Men kroken fastnade i ryggen
drog oss upp och iväg
bort från allt det dåliga

Som blommor i glada färger,
sprider sig som leenden över allas läppar
vet att inget varar
i alla fall inte för alltid
Men just nu är det okej
det är okej att må



A
tt få andas ny luft kan förändra så mycket
man ser allt som på nytt
knopparna brister ut,
blir alla de stora blad som vi så länge
sökt i våra liv

Nya ögon ser på livet
som från insidan av en bok
små små bokstäver
tillsammans bildar något stort
Kanske är det lite för mycket att hantera
men vi försöker ändå

Hoppet kom tillbaka
strax innan vi själva tänkte hoppa
som en fågel flyga fritt
Men kroken fastnade i ryggen
drog oss upp och iväg
bort från allt det dåliga

Som blommor i glada färger,
sprider sig som leenden över allas läppar
vet att inget varar
i alla fall inte för alltid
Men just nu är det okej
det är okej att må
Redo för kvällen, barnvaktande står på shemat och jag är supertrött. Men just nu gör inte det så mycket. Lilla söta Malva lyckas ändå alltid få en att må bra.
Och jag som skulle ha e produktiv dag idag, va hände egentligen. Jag skulle Bädda om i sängen och städa men redan efter att jag blockat ur lakanen så har jag tröttnat. Det är så typiskt mig. Här sitter jag nu på en obäddad säng med ett rum som ser ut som kaos och vad gör jag, jo bloggar såklart! Hah. Som att jag egentligen inte hade en million andra saker at göra men nej nej, självklart kom blogglusten precis i rätt tillfälle... Vaknade i vilket fall som helst i morse av att finste jenny smsade, självklart blev det då fika och en rejäl pratstund. Välbehövt kan jag bara säga!<3

Tanken har slagit mig att jag faktiskt ska ta tag i dethär med bloggerierna på riktigt, liksom inte vänta hundrasfemtioelva år med att uppdatera. Men jag är inte säker på att jag vill, fast detta kanske ändå är vettigare än att göra absolut ingenting. Det kanse är ett bra sätt för att slippa dyka ner i monstepolen med alla tankar.... Hm.. Det får nog bli dagens fundering.

Men nu lär jag käka någe så jag inte dör av hunger sen!



Redo för kvällen, barnvaktande står på shemat och jag är supertrött. Men just nu gör inte det så mycket. Lilla söta Malva lyckas ändå alltid få en att må bra.
Och jag som skulle ha e produktiv dag idag, va hände egentligen. Jag skulle Bädda om i sängen och städa men redan efter att jag blockat ur lakanen så har jag tröttnat. Det är så typiskt mig. Här sitter jag nu på en obäddad säng med ett rum som ser ut som kaos och vad gör jag, jo bloggar såklart! Hah. Som att jag egentligen inte hade en million andra saker at göra men nej nej, självklart kom blogglusten precis i rätt tillfälle... Vaknade i vilket fall som helst i morse av att finste jenny smsade, självklart blev det då fika och en rejäl pratstund. Välbehövt kan jag bara säga!<3

Tanken har slagit mig att jag faktiskt ska ta tag i dethär med bloggerierna på riktigt, liksom inte vänta hundrasfemtioelva år med att uppdatera. Men jag är inte säker på att jag vill, fast detta kanske ändå är vettigare än att göra absolut ingenting. Det kanse är ett bra sätt för att slippa dyka ner i monstepolen med alla tankar.... Hm.. Det får nog bli dagens fundering.

Men nu lär jag käka någe så jag inte dör av hunger sen!



03 Apr

18:54


Det började som något litet
det lilla fina
som alla sa vi skulle vara rädda om
vårda, skydda
Till varje pris

men de som lärt oss hur
de skadade
inte sig själva, utan oss
Rispade hål på den tunna hinnan
sömmarna sprack
trådarna repades upp
Allt forsade, iväg
bort
rann mellan fingrarna
oförhindrat
Tankarna, orden, livet, 
miljoners bitar,
lagningarna som sprack,
gång på gång
Bara för att de inte kunde hålla fingrarna borta

vi måste laga drömmarna själv


Det började som något litet
det lilla fina
som alla sa vi skulle vara rädda om
vårda, skydda
Till varje pris

men de som lärt oss hur
de skadade
inte sig själva, utan oss
Rispade hål på den tunna hinnan
sömmarna sprack
trådarna repades upp
Allt forsade, iväg
bort
rann mellan fingrarna
oförhindrat
Tankarna, orden, livet, 
miljoners bitar,
lagningarna som sprack,
gång på gång
Bara för att de inte kunde hålla fingrarna borta

vi måste laga drömmarna själv
Kommentera