Känslan av att vara fri
fallande på egna vingar
vika undan ytan i sista sekund
Jag lever
ett tag innan allt släpper
Innan jag kommer tillbaka
då blir allt förgäves

Tillbaka ner, där inga livlinor finns

 

Känslan av att vara fri
fallande på egna vingar
vika undan ytan i sista sekund
Jag lever
ett tag innan allt släpper
Innan jag kommer tillbaka
då blir allt förgäves

Tillbaka ner, där inga livlinor finns

 

11 Mar

20:49
Tack för en helt underbar helg i Karlstad, obeskrivligt välbehövd!

Jenny, du gör mina dagar så mycket ljusare.
Jag är glad att ha någon som dig, allra käraste vän, 


Tack för en helt underbar helg i Karlstad, obeskrivligt välbehövd!

Jenny, du gör mina dagar så mycket ljusare.
Jag är glad att ha någon som dig, allra käraste vän, 


Kommentera

10 Mar

22:23
karlstad
karlstad
Kommentera

02 Mar

21:30




A
tt du nu ser mig som ett skal
det jag en gång var föll ur längs vägen
betydelselöst, tomt
rösterna ekar inom mig
vart tog allt vägen, tryggheten som en gång var så stark
livet dansade över ängar och det fanns mening
att fortsätta


Du ger mig inget val
försöker återfylla, det tomma ersätts med nytt
men gång på gång det faller ut
ett nät av sköra trådar täcker hålet som blir större
svårt att fylla
drömmar bleknar och verklighet klarnar
träder du fram ur skuggorna
en gestalt med händer stora som trädkronor
för att hjälpa täcka hålen


Hur gärna du än vill kan inte dina händer mer än täcka
själv måste jag återuppbygga
ändra min verklighet, så den blir levnadsvänlig
fylla hålet med allt nytt
släppa allt gammalt
Sökandet efter förnyelsen fortsätter

Händerna kan inte stanna för evigt
mina egna trådar måste växa sig starka
för att klara
livet, tyngden, glädjen, sorgen
även fast du tar bort, stanna hos mig
inte längre för att du känner att du måste
nu av fri vilja
det är som att du växt fast, även fast du lossat
satt spår i min själ
outplånliga och starka
stanna inte för min skull, stanna för din






A
tt du nu ser mig som ett skal
det jag en gång var föll ur längs vägen
betydelselöst, tomt
rösterna ekar inom mig
vart tog allt vägen, tryggheten som en gång var så stark
livet dansade över ängar och det fanns mening
att fortsätta


Du ger mig inget val
försöker återfylla, det tomma ersätts med nytt
men gång på gång det faller ut
ett nät av sköra trådar täcker hålet som blir större
svårt att fylla
drömmar bleknar och verklighet klarnar
träder du fram ur skuggorna
en gestalt med händer stora som trädkronor
för att hjälpa täcka hålen


Hur gärna du än vill kan inte dina händer mer än täcka
själv måste jag återuppbygga
ändra min verklighet, så den blir levnadsvänlig
fylla hålet med allt nytt
släppa allt gammalt
Sökandet efter förnyelsen fortsätter

Händerna kan inte stanna för evigt
mina egna trådar måste växa sig starka
för att klara
livet, tyngden, glädjen, sorgen
även fast du tar bort, stanna hos mig
inte längre för att du känner att du måste
nu av fri vilja
det är som att du växt fast, även fast du lossat
satt spår i min själ
outplånliga och starka
stanna inte för min skull, stanna för din



Kommentera