0,0 på högskoleprovet, tänk att jag kanske är smartare än dig?

0kommentarer


 
Imorgon är det dags! Högskoleprovet... Vilket jäkla ord, det stinker ju ångest från långt håll, nej usch. Men ändå känns det ganska bra att dagen är här nu i alla fall. Så kan det få vara över sen. Mestadels gör jag det för att testa, det är ju liksom första gången och jag har knappt pejl på vad provet innebär över huvud taget. I värsta fall kan jag ju få 0,0 poäng och det är inget jag kommer dö av just nu.
 
Mest nervös är jag inför delen med all matte. Jag har inte läst matte på över ett år och nu ska jag helt plötsligt räkna helt felfritt och utan miniräknare, jag som inte ens kan gångertabellen! Haha morgondagen blir spännande... Innan jag gick på lov träffade jag finaste Lisa som lånade ut sina matteböcker till mig så jag kunde få träna. Inte tror jag att det har hjälpt så värst mycket, men tack i alla fall underbara du!
 
Tidigare överhörde jag en konversation mellan två ungdomar på bussen som pratade om just högskoleprov. Mestadels pratade de lite allmänt men en av dem sa i något samanhang att hen skulle göra det i år igen "för att se om man blivit smartare". Smartare, om man får höga poäng är man automatiskt smart då? Eller är det bara så att man är duktig på matte och svensk/engelsk läsförståelse? Jag vet inte riktigt men jag har funderat på det ganska mycket sedan dess. Jag klarade mig med godkänt genom matte B i 2:an och har absolut inga höga förväntningar på den delen av högskoleprovet men jag måste erkänna att jag inte känner mig speciellt osmart bara för att jag inte råkar vara världens mattesnille. Men om jag nu får 0,0 på provet imorgon tror jag tyvärr många skulle betrakta mig om mindre smart än de som klarat sig bra och jag tycker det är så himla synd. Visst fine, det är viktigt med mattematiska kunskaper och språkkunskap men det är inte bara det som räknas.
 
Jag som kan räkna alla sänglägeskomplikationer (decubitus, kontrakturer, obstipation, pneumoni och trombos) och förebyggande åtgärder om någon väcker mig mitt i natten, jag som kan redogöra för de vanligaste tarmsjukdomarna, jag som gått så många hjärt-/lungräddningar att jag tappat räkningen, jag som kan våra kroppsdelar och organ på latin, får inte jag också känna mig smart? Får inte jag känna att det jag kan är viktigt?
Jo det får jag! 
 
Så vem är smart, egentligen?

Kommentera

Publiceras ej