Ni fina söta underbara, allt blir så ljust. För en kväll så kan man bara släppa allt, glömma alla problem och bara vara. Mer er känns inget omöjligt.
Alla dessa skratt, sjuka samtalsämnen, tårar, dåliga skämt och historier. Det bildas som en bubbla runt om, vi mot världen. Ni för med er en känsla av frihet och mycket kärlek.

Allt det ni betyder, kanske utan att veta om det. Tryggheten, lyckan. Det vore som vi sågs jämt, även fast det går långt mellan gångerna är det ingen skillnad. Vi börjar där vi slutade sist. Som om tiden stått stilla. För tillsammans bildar vi en grupp. Så olika och egna på alla vis, självständiga och starka. Men det finns ändå ett Vi. Samhörigheten som varje gång gör mig så trygg. Som får mig att känna mig omtyckt och speciell.

Jag blir så djupt lycklig långt in i hjärtat av er vänner, ni betyder enormt mycket! ♥
 
Ni fina söta underbara, allt blir så ljust. För en kväll så kan man bara släppa allt, glömma alla problem och bara vara. Mer er känns inget omöjligt.
Alla dessa skratt, sjuka samtalsämnen, tårar, dåliga skämt och historier. Det bildas som en bubbla runt om, vi mot världen. Ni för med er en känsla av frihet och mycket kärlek.

Allt det ni betyder, kanske utan att veta om det. Tryggheten, lyckan. Det vore som vi sågs jämt, även fast det går långt mellan gångerna är det ingen skillnad. Vi börjar där vi slutade sist. Som om tiden stått stilla. För tillsammans bildar vi en grupp. Så olika och egna på alla vis, självständiga och starka. Men det finns ändå ett Vi. Samhörigheten som varje gång gör mig så trygg. Som får mig att känna mig omtyckt och speciell.

Jag blir så djupt lycklig långt in i hjärtat av er vänner, ni betyder enormt mycket! ♥
Har svimmat av. Minns ingenting förrän patienten vaknar
i sängen med två sköterskor.

Oklart om blod i avföringen då patienten är färgblind.

Patienten arbetar som elektriker. Inga kända proppar i
släkten.

12 cm långt, sårigt underben

Söker för fästingbett i huvudet. Huvudet borttages med
pincett.

Aktuellt: Ingen buksmärta men kan hålla tillbaka den
lösa avföringen med vitt bröd.
 
Påminner patienten om hur viktigt det är att tvätta sig mellan fötterna

Fick dock besked om att hjärtat var bra, men att hon
skulle återkomma om hon blev medvetslös.

Smärtan i ryggen kommer när patienten ligger raklång
med båda benen på rygg.

Blöder ibland ifrån vänster näsa.

Avföringen har samma färg som dörrarna på avdelning 19.

1974 fick patienten en grävskopa över sig. Sedan dess ringningar i öronen.

Ibland mår patienten bättre, ibland sämre. Ibland mår
hon inte alls.

Hon beskriver huvudvärken som spännande.

Kräkningarna försvann på eftermiddagen, likaså maken.

Patienten har bedömts som osammanhängande.

Har börjat få blodiga små matskedar i avföringen upp
till 15 gånger per dag.

Patienten har varit placerad på ett hunddagis i Gävle
med stöd av socialtjänsten.

Lastbilschaufför med god kondition som åker en mil utan
att bli andfådd i vanliga fall.

Lymfkörteln skickades samma dag som patienten i taxi
till Uppsala.

Idag till lunch får patienten akuta diarréer.

Sköts i hemmet av maken som är militär.

Patienten har inte ont för jämnan, bara för det mesta.

Patienten tål inte ost, mjölk eller smör, ej heller
modern och en bror.

Mat får han från sonen som ligger infryst.

Har fått större hemsamarit men tycker inte att det
räcker ändå.

Halsen som patienten hade besvär med nu i höstas är nu
borta.

Cyklade i dag på eftermiddagen när plötsligt en liten
flicka kom in i hennes framhjul.

Har nu fått rullstol och ämnar åka till Norrköping med
denna.

Patienten informerad om obduktionsresultatet.

Det senaste blodprovet är aldrig taget.

Mår alldeles utmärkt, har sökt läkare ett flertal
gånger för det.

Patienten vägde 78 kilo i hemmet innan han gick hit
utan kläder.

Dog troligen i hjärtinfarkt och därefter i lungödem.
Har svimmat av. Minns ingenting förrän patienten vaknar
i sängen med två sköterskor.

Oklart om blod i avföringen då patienten är färgblind.

Patienten arbetar som elektriker. Inga kända proppar i
släkten.

12 cm långt, sårigt underben

Söker för fästingbett i huvudet. Huvudet borttages med
pincett.

Aktuellt: Ingen buksmärta men kan hålla tillbaka den
lösa avföringen med vitt bröd.
 
Påminner patienten om hur viktigt det är att tvätta sig mellan fötterna

Fick dock besked om att hjärtat var bra, men att hon
skulle återkomma om hon blev medvetslös.

Smärtan i ryggen kommer när patienten ligger raklång
med båda benen på rygg.

Blöder ibland ifrån vänster näsa.

Avföringen har samma färg som dörrarna på avdelning 19.

1974 fick patienten en grävskopa över sig. Sedan dess ringningar i öronen.

Ibland mår patienten bättre, ibland sämre. Ibland mår
hon inte alls.

Hon beskriver huvudvärken som spännande.

Kräkningarna försvann på eftermiddagen, likaså maken.

Patienten har bedömts som osammanhängande.

Har börjat få blodiga små matskedar i avföringen upp
till 15 gånger per dag.

Patienten har varit placerad på ett hunddagis i Gävle
med stöd av socialtjänsten.

Lastbilschaufför med god kondition som åker en mil utan
att bli andfådd i vanliga fall.

Lymfkörteln skickades samma dag som patienten i taxi
till Uppsala.

Idag till lunch får patienten akuta diarréer.

Sköts i hemmet av maken som är militär.

Patienten har inte ont för jämnan, bara för det mesta.

Patienten tål inte ost, mjölk eller smör, ej heller
modern och en bror.

Mat får han från sonen som ligger infryst.

Har fått större hemsamarit men tycker inte att det
räcker ändå.

Halsen som patienten hade besvär med nu i höstas är nu
borta.

Cyklade i dag på eftermiddagen när plötsligt en liten
flicka kom in i hennes framhjul.

Har nu fått rullstol och ämnar åka till Norrköping med
denna.

Patienten informerad om obduktionsresultatet.

Det senaste blodprovet är aldrig taget.

Mår alldeles utmärkt, har sökt läkare ett flertal
gånger för det.

Patienten vägde 78 kilo i hemmet innan han gick hit
utan kläder.

Dog troligen i hjärtinfarkt och därefter i lungödem.

17 Feb

11:23
 
Den är nu åter, avdammad och framplockad från mina gömmor. Inte sedan i höstas har jag ristat in något men den här månaden har det behövts. Jag måste erkänna att det är något jag saknat. Skrivandet i den lilla svrta. Mitt liv samlat i obegriplia ord, texter och meningar som just där och då behövde en plats. Idag är det mycket jag inte förstår, saker som endast betydde för stunden, som står där av en anledning jag inte kan sätta fingret på. Men det är kanske just så det ska vara. Vissa saker får helt enkelt vara obegripliga. Ett år, en månad och en dikt har denna bok funnits i mitt liv. Den första riktiga samlingen. Där allt står på ett ställe. Innan kunde man hitta mina texter i trasiga kolegeblock, undersidan av bänkar och insidan av garderobsdörrar, vad som fans tillgängligt just då. Men alla dessa är borta, och kanske är det lika bra. En del av min som försvann med tiden. Även om man blir påmind ibland, det känns bra. 
 
Den är nu åter, avdammad och framplockad från mina gömmor. Inte sedan i höstas har jag ristat in något men den här månaden har det behövts. Jag måste erkänna att det är något jag saknat. Skrivandet i den lilla svrta. Mitt liv samlat i obegriplia ord, texter och meningar som just där och då behövde en plats. Idag är det mycket jag inte förstår, saker som endast betydde för stunden, som står där av en anledning jag inte kan sätta fingret på. Men det är kanske just så det ska vara. Vissa saker får helt enkelt vara obegripliga. Ett år, en månad och en dikt har denna bok funnits i mitt liv. Den första riktiga samlingen. Där allt står på ett ställe. Innan kunde man hitta mina texter i trasiga kolegeblock, undersidan av bänkar och insidan av garderobsdörrar, vad som fans tillgängligt just då. Men alla dessa är borta, och kanske är det lika bra. En del av min som försvann med tiden. Även om man blir påmind ibland, det känns bra. 
Kommentera

14 Feb

11:53
 
Slog på datorn imorse och möttes av de allra bästa orden. Fina Linda skrev:
 
"Fördelen med att vara singel på Alla hjärtans dag: du kan ge ALL kärlek till dig själv." 
 
Slog på datorn imorse och möttes av de allra bästa orden. Fina Linda skrev:
 
"Fördelen med att vara singel på Alla hjärtans dag: du kan ge ALL kärlek till dig själv." 
Kommentera

13 Feb

22:06
































Kommentera

12 Feb

22:19
 
Jag ligger och läser lite en stund såhär innan läggdags. Hatet växer i mig och jag blir så arg att jag inte kan gråta. Känslorna, tankarna och handlingssätten. Jag känner igen allt. Det skulle kunna vara mitt liv de skriver om. Ändra namn plats och problem så kollar jag tillbaka, Maria 14 år. Och kanske även Maria snart 19. Fast det ser annorlunda ut nu, även fast vissa mornar ibland känns omöjliga.
När jag sneglar bort mot skrivbordet så står en hel rad. Dessa nya böcker vars insida ännu inte sett dagens ljus. Dock känns det lite långt borta. Andra saker behöver prioriteras först. Så de får snällt så där och vänta, förhoppningsvis bara den här våren. I sommar då ska jag ha tid. TIlls dess får jag roa mig med det jag behöver inför skolarbetet. Boken är redan trasig, sönderläst och nergråten så många gånger att jag inte kan räkna på mina händer. Så jag klarar mig bra med det jag har
 
Jag ligger och läser lite en stund såhär innan läggdags. Hatet växer i mig och jag blir så arg att jag inte kan gråta. Känslorna, tankarna och handlingssätten. Jag känner igen allt. Det skulle kunna vara mitt liv de skriver om. Ändra namn plats och problem så kollar jag tillbaka, Maria 14 år. Och kanske även Maria snart 19. Fast det ser annorlunda ut nu, även fast vissa mornar ibland känns omöjliga.
När jag sneglar bort mot skrivbordet så står en hel rad. Dessa nya böcker vars insida ännu inte sett dagens ljus. Dock känns det lite långt borta. Andra saker behöver prioriteras först. Så de får snällt så där och vänta, förhoppningsvis bara den här våren. I sommar då ska jag ha tid. TIlls dess får jag roa mig med det jag behöver inför skolarbetet. Boken är redan trasig, sönderläst och nergråten så många gånger att jag inte kan räkna på mina händer. Så jag klarar mig bra med det jag har
Kommentera

12 Feb

11:57
 
Tog sällskap med C ner till stan efter mötet. När hon frågade hur det kändes hade jag inget vettigt svar. Helt tom. Jag kan inte riktigt tänka. Det enda jag vet är att det har växt ett riktigt jävlarenama i mig. Jag ska fixa det. Även om ingen mer än jag tror det går. Det räcker nog för mig. Helvete vad det ska gå. Skit samma i vad som är rimligt. Jag får gå i terapi hela nästa år men jag bryr mig inte för nu vet jag vad jag vill. Och mänskligheten ska få se när jag väl är klar. När alla papper ligegr på bordet och jag skriker stundentsånger för full hals. skit samma om jag kommer behöva sova i 2 veckor efter. Jag ska springa ut och vara så jävla klar som det bara går. All min ilska har gått över i någon form av drivkraft och jag tänker inte ängna en tanke till om den är sund eller inte för det här ska gå. Jag vet. Det finns en backup plan men jag tänker inte ägna den en tanke för än det är absolut nödvändigt. Nu kickar vi as och dör lite på kuppen!
 
Tog sällskap med C ner till stan efter mötet. När hon frågade hur det kändes hade jag inget vettigt svar. Helt tom. Jag kan inte riktigt tänka. Det enda jag vet är att det har växt ett riktigt jävlarenama i mig. Jag ska fixa det. Även om ingen mer än jag tror det går. Det räcker nog för mig. Helvete vad det ska gå. Skit samma i vad som är rimligt. Jag får gå i terapi hela nästa år men jag bryr mig inte för nu vet jag vad jag vill. Och mänskligheten ska få se när jag väl är klar. När alla papper ligegr på bordet och jag skriker stundentsånger för full hals. skit samma om jag kommer behöva sova i 2 veckor efter. Jag ska springa ut och vara så jävla klar som det bara går. All min ilska har gått över i någon form av drivkraft och jag tänker inte ängna en tanke till om den är sund eller inte för det här ska gå. Jag vet. Det finns en backup plan men jag tänker inte ägna den en tanke för än det är absolut nödvändigt. Nu kickar vi as och dör lite på kuppen!
Kommentera

11 Feb

15:10























Naglarna är åter igen korta
bortrivna, söndersmulade
insidan skakar
nervositetens hårda grepp svider
vänder ut och in på allt
 
min dom faller
av någon som troligen inte förstår
Den enda chansen att förklara är snart här
men vem ska ta det på allvar?
 
det enda jag vill är att andas
förmå mina lungor att fyllas ordentligt
Men alla stirrar
dessa hoppfulla blickar
mer ont än gott gör de
För jag kan inte förklara
 
jag ser hur gärna de vill förstå
men de kan inte se utan att döma
Ingen vet, inte jag
 
Snart ska de åter stirra
be mig förklara
Någon jag själv inte kan
domen kommer på ofärdig grund
de har inget att stå på
Bara förutfattade meningar 























Naglarna är åter igen korta
bortrivna, söndersmulade
insidan skakar
nervositetens hårda grepp svider
vänder ut och in på allt
 
min dom faller
av någon som troligen inte förstår
Den enda chansen att förklara är snart här
men vem ska ta det på allvar?
 
det enda jag vill är att andas
förmå mina lungor att fyllas ordentligt
Men alla stirrar
dessa hoppfulla blickar
mer ont än gott gör de
För jag kan inte förklara
 
jag ser hur gärna de vill förstå
men de kan inte se utan att döma
Ingen vet, inte jag
 
Snart ska de åter stirra
be mig förklara
Någon jag själv inte kan
domen kommer på ofärdig grund
de har inget att stå på
Bara förutfattade meningar 
Kommentera

10 Feb

20:04
Kommentera

09 Feb

21:36
Kommentera

05 Feb

20:26
Jag blir bara så arg att jag kalsvettas och vrider mig i magont! 
 
Jag blir bara så arg att jag kalsvettas och vrider mig i magont! 
 
Kommentera

04 Feb

17:59

nummer, inte ens mina egna
Vänners telefonnummer men vad hände
mitt, det saknas
Hjärnan tappade bort det
någonstans mellan läroböcker och kurspapper

som att springa, samma plats
hamstern är död, men hjulet snurrar fortfarande
Snabbt
krossar all struktur, vart den än befinner sig

Huvudet slits från tanke till tanke
utan stopp, härjar
tills tapeten tar emot, och fläckas röd
Tankarna rinner över golvet som i ett hav 
omöjliga att fånga
och blandas med den salt förtvivlan
 

nummer, inte ens mina egna
Vänners telefonnummer men vad hände
mitt, det saknas
Hjärnan tappade bort det
någonstans mellan läroböcker och kurspapper

som att springa, samma plats
hamstern är död, men hjulet snurrar fortfarande
Snabbt
krossar all struktur, vart den än befinner sig

Huvudet slits från tanke till tanke
utan stopp, härjar
tills tapeten tar emot, och fläckas röd
Tankarna rinner över golvet som i ett hav 
omöjliga att fånga
och blandas med den salt förtvivlan
 
Kommentera

01 Feb

23:14

Känslan när man just har grinat sig sönder och samman till en film som slutade lyckligt. När ljuset tänds i biosalongen och alla börjar resa sig sitter man där svullen i ansiktet och röd som en tomat, men jag skäms inte ett dugg. Skratten från min underbara vän blandas med mina hulkande flämtningar och jag grinar en skvätt till när jag tänker på hur skrattretande jag troligen ser ut. Sådan är jag. Maria filmgrinaren! Allt från James Bond till Mamma Mia, nog kryper de fram alltid, de saltsvidande dropparna. Det blir som min fristad när bilderna flimrar över skärmen för då är det okej. Det enda jag blir är en person som lätt grinar åt filmer och det gör mig inte svag.
 
I övrigt strör jag mina tårar sparsamt, egentligen ganska ofrivilligt. Varje gång något känns svårt så vill jag inget hellre än att vända mig ut och in, slita sönder hela skalet och bara gråta just där och då men det är inte sån jag är. Eller rätta benämningen kanske är, har blivit. Jag är stark, och då är det inte okej att gråta. Tanken sitter rotad så pass djupt att den är svårt att frångå. Jag hatar hela "duktig flicka-syndromet" men ändå har jag, precis som många andra, fallit djupt i den gropen och slagit mig oroväckande hårt. När man är duktig så finns gråten inte som ett alternativ för man ska klara allt, så är det bara. Fast oavsett hur bra allt ska vara så vill man ibland bara släppa trycket och för mig så har filmerna blivit den lättnaden. Ingen vet varför, men där är det okej, för man tros grina över någon annan. Men mössan som karaktären har på sig symboliserar en saknad vän, tankarna flyger iväg och när de egna känslorna tar över gråter man inte längre över filmen. Associationer som ibland är helt bisarra men inbillade att på något sätt vara nödvändiga. Jag behöver få förlora mig i filmandets konst lite då och då för att få ventilera. Skapa distans och släppa taget, även om det är lite i smyg. Tomhetskänslan efteråt är befriande för stunden.

Känslan när man just har grinat sig sönder och samman till en film som slutade lyckligt. När ljuset tänds i biosalongen och alla börjar resa sig sitter man där svullen i ansiktet och röd som en tomat, men jag skäms inte ett dugg. Skratten från min underbara vän blandas med mina hulkande flämtningar och jag grinar en skvätt till när jag tänker på hur skrattretande jag troligen ser ut. Sådan är jag. Maria filmgrinaren! Allt från James Bond till Mamma Mia, nog kryper de fram alltid, de saltsvidande dropparna. Det blir som min fristad när bilderna flimrar över skärmen för då är det okej. Det enda jag blir är en person som lätt grinar åt filmer och det gör mig inte svag.
 
I övrigt strör jag mina tårar sparsamt, egentligen ganska ofrivilligt. Varje gång något känns svårt så vill jag inget hellre än att vända mig ut och in, slita sönder hela skalet och bara gråta just där och då men det är inte sån jag är. Eller rätta benämningen kanske är, har blivit. Jag är stark, och då är det inte okej att gråta. Tanken sitter rotad så pass djupt att den är svårt att frångå. Jag hatar hela "duktig flicka-syndromet" men ändå har jag, precis som många andra, fallit djupt i den gropen och slagit mig oroväckande hårt. När man är duktig så finns gråten inte som ett alternativ för man ska klara allt, så är det bara. Fast oavsett hur bra allt ska vara så vill man ibland bara släppa trycket och för mig så har filmerna blivit den lättnaden. Ingen vet varför, men där är det okej, för man tros grina över någon annan. Men mössan som karaktären har på sig symboliserar en saknad vän, tankarna flyger iväg och när de egna känslorna tar över gråter man inte längre över filmen. Associationer som ibland är helt bisarra men inbillade att på något sätt vara nödvändiga. Jag behöver få förlora mig i filmandets konst lite då och då för att få ventilera. Skapa distans och släppa taget, även om det är lite i smyg. Tomhetskänslan efteråt är befriande för stunden.
Kommentera