Bokstäverna finns, men vetskapen om betydelsen är lugnande

0kommentarer

 
Den sitter fortfarande där. På samma ställe som när jag gick i 8:e klass och var så stolt. Samtidigt så korkad.
Ulrika skrev lappen, idag minns jag inte uppgiften för troligen lärde jag mig inget. Inte egentligen, kanske där och då men det var inget som hade plats att stanna. Efter den dagen lovade jag mig själv att det skulle vara målet, tre stora bokstäver, bekräftelsen på att jag var värd något. Att jag också var viktig. Duktigheten fick bli min grej, jag blev stark, för att stänga ute allt annat.
 
Hela tillvaron var byggd utifrån en enda sak, prestationer. Jag var mitt arbete, gjorde jag något bra kunde jag få må bra men om jag misslyckades med en uppgift rasade allt. Svarade jag fel på en fråga kunde jag gå runt och hata mig själv flera dagar och ältade allt om och om igen. Den onda cirkeln fortsatte så pass att jag efter en tid började bli mindre nöjd med sakerna jag gjorde. Även när jag fick beröm och bra betyg kunde jag inte låta bli att själv leta fel i allt jag gjorde. Felet var mitt, jag var felet. Tanken om att förutsättningarna kunde bero existerade inte. Men det hela låg inte i att jag ville bli sedd, det var uppskattningen jag ville åt. Känslan av att vara viktig för andra definierade mig, så länge jag kunde hjälpa andra var jag värd något. Hjälpandet gjorde mig lycklig, det tänker jag inte förneka men samtidigt blev det som en mur. Jag fick jobba med andras lidande istället för att ta tag i min egen situation och kanske just då var det mitt enda sätt.
 
Om jag då vetat det jag vet idag hade jag med största sannolikhet handlat annorlunda.
Men hur berättar man för en 14-åring att det du kommer ångra mest om fem år är att du inte tog hand om dig själv tidigare, att de tre stora bokstäverna egentligen inte betyder något alls. För ett dåligt betyg eller kritik gör dig inte mindre värd, även om du tror det. Hur berättar man att ditt liv inte blir mer meningsfullt ju fler personer du hjälper, att det finns ett alternavit till att behöva utkämpa ett inre krig varje morgon. Men att du först verkligen kommer inse detta efter att dina klasskompisar hittat dig avsvimmad på en toalett och du tvingats åka ambulans till sjukhuset...

Kommentera

Publiceras ej