-

0kommentarer

minsta lilla knarr
Hela kroppen ryser
varje millimeter är på helspänn
i väntan på att något åter igen ska hända
 
Darrande händer klickar ett lås,
det som tidigare varit en falsk trygghet
gick över till meningslösa
gester, som en pjäs för någon annan
 
rummet krympte flera meter
blev en instängd iakttagen skrubb
nycklarna sticker ut
Mellan knogarna så fort det skymmer
 
ljuden skrämmer det innersta
alla små blodkärl stelnar
Varje gång jag sirrar in i dem
deras ögon,
misstänksamheten gror i huvudet
 
Får ge det lite tid
fast inget i längden är hållbart
blir tvungen att falla sönder
Tryggheten kanske kommer åter
i alla fall hoppas jag genom kaoset

Kommentera

Publiceras ej