Imorgon (eller snarare om några timmar) väntar lite tågande mot huvudstaden. Skräckblandad förtjusning inför junisfestivalen och allt vad den innebär. Men det känns skönt att komma en dag tidigare för att hinna umgås lite och hitta lugnet i denna stad. Jag tror att om jag planerar bra på tåget imorgon och att i kombo med att få komma en dag innan så kommer nog det göra mycket. Men nu är sömnlösheten dominerande, med scenarion i huvudet och kråkor i magen slänger jag in handduken. Ger allt och räknar får för konsten att kunna krypa ner med ro. 



Imorgon (eller snarare om några timmar) väntar lite tågande mot huvudstaden. Skräckblandad förtjusning inför junisfestivalen och allt vad den innebär. Men det känns skönt att komma en dag tidigare för att hinna umgås lite och hitta lugnet i denna stad. Jag tror att om jag planerar bra på tåget imorgon och att i kombo med att få komma en dag innan så kommer nog det göra mycket. Men nu är sömnlösheten dominerande, med scenarion i huvudet och kråkor i magen slänger jag in handduken. Ger allt och räknar får för konsten att kunna krypa ner med ro. 




Jag vaknar idag och längtar efter stranden. Inte alltid jag gör det men just idag hade känts som en perfekt dag att vara få ta en bra bok, en filt och lite jordgubbar mer sig ner till strandkanten och ligga där och njuta! En bra känsla just nu! Det blir nog en bra dag!

Jag vaknar idag och längtar efter stranden. Inte alltid jag gör det men just idag hade känts som en perfekt dag att vara få ta en bra bok, en filt och lite jordgubbar mer sig ner till strandkanten och ligga där och njuta! En bra känsla just nu! Det blir nog en bra dag!

28 Apr

22:38
Idag gick spårvagnen åt fel håll, (eller så var det jag som gjorde det). Det är fortfarande ovant att åka åt ett annat håll från jobbet men jag tänker att det borde ge sig om några dagar. Men jag är positiv till livet trots en lång dag så verkar det mesta kunna ses från den positiva sidan. Med lite extrapepp och nya glasögon så har dagen varit tillägnad att försöka se saker med värme och kärlek, och lämna ogivande tankar och diskussioner. Vissa gånger är det sådant en behöver för att kunna avsluta en dag utan att gå under. 


Vädret har fått vara fint om än lite kyligt på morgonkvisten. Det gör också så mycket, bara att få njuta av lite värme. D-vitamin behovet känns stort efter allt mörkt denna höst och vinter. Jag får vara klar med allt det nu känner jag spontant. Sommaren är mitt mål och fram till dess ska jag samla så mycket energi som det bara går, för att orka med att njuta. Det kan låta konstigt att samla energi inför semestern men jag måste tänka lite så i nuläget. För annars kommer jag bara hamna i samma onda spiraler att jag engagerar mig som en galning för att slippa tänka. Det är bättre att bara försöka ta hand om mig själv och verkligen kunna slappna av och vara ledig så mycket jag kan i sommar.
Idag gick spårvagnen åt fel håll, (eller så var det jag som gjorde det). Det är fortfarande ovant att åka åt ett annat håll från jobbet men jag tänker att det borde ge sig om några dagar. Men jag är positiv till livet trots en lång dag så verkar det mesta kunna ses från den positiva sidan. Med lite extrapepp och nya glasögon så har dagen varit tillägnad att försöka se saker med värme och kärlek, och lämna ogivande tankar och diskussioner. Vissa gånger är det sådant en behöver för att kunna avsluta en dag utan att gå under. 


Vädret har fått vara fint om än lite kyligt på morgonkvisten. Det gör också så mycket, bara att få njuta av lite värme. D-vitamin behovet känns stort efter allt mörkt denna höst och vinter. Jag får vara klar med allt det nu känner jag spontant. Sommaren är mitt mål och fram till dess ska jag samla så mycket energi som det bara går, för att orka med att njuta. Det kan låta konstigt att samla energi inför semestern men jag måste tänka lite så i nuläget. För annars kommer jag bara hamna i samma onda spiraler att jag engagerar mig som en galning för att slippa tänka. Det är bättre att bara försöka ta hand om mig själv och verkligen kunna slappna av och vara ledig så mycket jag kan i sommar.
Kommentera

28 Apr

02:11
Bara gå över, ta slut jävla sömnlöshet...
 


Bara gå över, ta slut jävla sömnlöshet...
 


Kommentera

27 Apr

23:20
Lite den känslan i kroppen, jag känner mig maktlös. Inte inför att jag inte klarar det utan för att strukturen runt om falerar. Snälla struktur kom tillbaka, hjälp till att få ordning på alla tankar. Men jag ber om hjälp och försöker vara mottaglig för den. Saker som ligger utanför min kontroll är det jobbigaste, andra människors åtaganden som påverkar mig men som jag inte själv kan påverka. Men det får helt enkelt lov att vara hanterbart, jag får bestämma mig för att hantera det.
Försöker leva mig tillbaka till känslan av kongresspepp och längtar till sommaren!
 
 
Lite den känslan i kroppen, jag känner mig maktlös. Inte inför att jag inte klarar det utan för att strukturen runt om falerar. Snälla struktur kom tillbaka, hjälp till att få ordning på alla tankar. Men jag ber om hjälp och försöker vara mottaglig för den. Saker som ligger utanför min kontroll är det jobbigaste, andra människors åtaganden som påverkar mig men som jag inte själv kan påverka. Men det får helt enkelt lov att vara hanterbart, jag får bestämma mig för att hantera det.
Försöker leva mig tillbaka till känslan av kongresspepp och längtar till sommaren!
 
 
Kommentera

26 Apr

14:40

Då var det dags, femte flytten på 244 dagar. It's killing me, i alla fall små delar. Lite i taget. Jag trodde jag älskade livet såhär men jag vet nu att det bara är en lögn mot mig själv. Ett sätt för mig att rättfärdiga att inte riktigt behöva känna efter utan istället skratta åt eländet. Bra dagar är det hanterbart men nolldagar är det ofattbart svårt att hantera det eviga snurrandet. Jag älskar att vara på fri fot, att kunna ta min kånken på ryggen och känna friheten att hoppa på första bästa buss. Livet i en resväska. Men inte såhär, inte när hela livet blir en resväsketripp. Då får jag inte möjlighet att njuta av allt det vackra. I mitt liv behöver det finnas en fast punkt som tillåter mig att alltid komma tillbaka. En plats som hur länge jag än snurrar alltid är möjlig att återvända till. När jag var yngre trodde jag alltid att jag skulle finna en stabiliteten i en person. Någon som skulle stå ut med att jag inte alltid visste vart jag på var på väg, som klarar av min extrema längtan av att testa saker, tänja på gränser och som förstod att jag inte alltid vet vad jag håller på med när jag agerar på min magkänsla. Men jag i höstas flyttade till Göteborg och fan det är lugnet i en plats som bara var min egen så förstod jag. Om jag har ett hem som jag känner att jag alltid kan komma hem till oavsett min känsla i kroppen, att det inte spelar någon roll om jag haft en bra eller dålig dag. För det är alltid samma sak som jag kan förvänta mig. När jag nu har flyttat runt som en liten tomte blir extra tydligt hur viktigt det är för stabiliteten i mitt liv att ha ett ställe jag kan återkomma till. För utan den så svävar jag väldigt mycket och det blir mycket mer ansträngande att orka hålla koll på livet. Ni vet känslan av att inte riktigt kunna greppa situationen. Tror att det är platsbundet. Inte på grund av allt det materiella som man vill ha ett hem, utan det faktum att ha ett hem överhuvudtaget. Jag längtar så till att flytta tillbaka, det borde bara vara en månad kvar nu om allt går som planerat. Så länge får jag njuta av att leva med en fantastisk vän som jag tycker mycket om. Det gör det hela lite lättare. 

Då var det dags, femte flytten på 244 dagar. It's killing me, i alla fall små delar. Lite i taget. Jag trodde jag älskade livet såhär men jag vet nu att det bara är en lögn mot mig själv. Ett sätt för mig att rättfärdiga att inte riktigt behöva känna efter utan istället skratta åt eländet. Bra dagar är det hanterbart men nolldagar är det ofattbart svårt att hantera det eviga snurrandet. Jag älskar att vara på fri fot, att kunna ta min kånken på ryggen och känna friheten att hoppa på första bästa buss. Livet i en resväska. Men inte såhär, inte när hela livet blir en resväsketripp. Då får jag inte möjlighet att njuta av allt det vackra. I mitt liv behöver det finnas en fast punkt som tillåter mig att alltid komma tillbaka. En plats som hur länge jag än snurrar alltid är möjlig att återvända till. När jag var yngre trodde jag alltid att jag skulle finna en stabiliteten i en person. Någon som skulle stå ut med att jag inte alltid visste vart jag på var på väg, som klarar av min extrema längtan av att testa saker, tänja på gränser och som förstod att jag inte alltid vet vad jag håller på med när jag agerar på min magkänsla. Men jag i höstas flyttade till Göteborg och fan det är lugnet i en plats som bara var min egen så förstod jag. Om jag har ett hem som jag känner att jag alltid kan komma hem till oavsett min känsla i kroppen, att det inte spelar någon roll om jag haft en bra eller dålig dag. För det är alltid samma sak som jag kan förvänta mig. När jag nu har flyttat runt som en liten tomte blir extra tydligt hur viktigt det är för stabiliteten i mitt liv att ha ett ställe jag kan återkomma till. För utan den så svävar jag väldigt mycket och det blir mycket mer ansträngande att orka hålla koll på livet. Ni vet känslan av att inte riktigt kunna greppa situationen. Tror att det är platsbundet. Inte på grund av allt det materiella som man vill ha ett hem, utan det faktum att ha ett hem överhuvudtaget. Jag längtar så till att flytta tillbaka, det borde bara vara en månad kvar nu om allt går som planerat. Så länge får jag njuta av att leva med en fantastisk vän som jag tycker mycket om. Det gör det hela lite lättare. 
Kommentera

25 Apr

21:25
Egentligen är det en fin dag. Lite regnig men med jobb som var riktigt roligt. Ansiktsmålning och laserdome är några av dagens bästa och att få skratta mycket på jobbet väger till stor del upp att det ibland är stressigt. Konsulentsamlingen i veckans resulterade att jag blev en ukulele rikare och den blev en källa till mycket underhållning idag. Kreativen hade inga gränser och sådant gör mig varm! 🎶

 
Men sen på spårvagnen kommer ni andra, männen med äckliga blickar. Era kommentarer och viskningar, eller nej inte ens viskningar. Ni tar er friheten att högt sitta och objektifiera min kropp och mitt utseende, som om jag vore en bil. Jag höjer min musikvolym för att slippa höra er men det gör ingen skillnad. Era ord ringer i mitt huvud. Ert kroppsspråk säger allt. Allt är hört så många gånger förut att det nu är som ljudbok i mitt huvud. Hur jag än försöker så fastnade det lite extra idag, det som oftast brukar rinna av. Det gör mig så frustrerad att ni kan få mig att känna mig så äckligt vidrig... När ni lämnar mig att gå själv hem i regnet med den tryckande känslan över bröstet känner jag mig misslyckad som inte klarar av att skaka av mig kommentarerna. Knivbladsorden fastnade lite för länge i bröstet just denna kväll... 
 
Egentligen är det en fin dag. Lite regnig men med jobb som var riktigt roligt. Ansiktsmålning och laserdome är några av dagens bästa och att få skratta mycket på jobbet väger till stor del upp att det ibland är stressigt. Konsulentsamlingen i veckans resulterade att jag blev en ukulele rikare och den blev en källa till mycket underhållning idag. Kreativen hade inga gränser och sådant gör mig varm! 🎶

 
Men sen på spårvagnen kommer ni andra, männen med äckliga blickar. Era kommentarer och viskningar, eller nej inte ens viskningar. Ni tar er friheten att högt sitta och objektifiera min kropp och mitt utseende, som om jag vore en bil. Jag höjer min musikvolym för att slippa höra er men det gör ingen skillnad. Era ord ringer i mitt huvud. Ert kroppsspråk säger allt. Allt är hört så många gånger förut att det nu är som ljudbok i mitt huvud. Hur jag än försöker så fastnade det lite extra idag, det som oftast brukar rinna av. Det gör mig så frustrerad att ni kan få mig att känna mig så äckligt vidrig... När ni lämnar mig att gå själv hem i regnet med den tryckande känslan över bröstet känner jag mig misslyckad som inte klarar av att skaka av mig kommentarerna. Knivbladsorden fastnade lite för länge i bröstet just denna kväll... 
 
Kommentera

24 Apr

21:58





Bjöd in mig själv till finaste Rebecca på middag. Pasta och popcorn kändes alldeles lagom efter en dålig allergimorgon och en rörig dag. Stockholmsbiljetter är bokade och strukturen kommer nog snart infinna sig nästa vecka innan Tollaretressen checkar in. Men det är så värt det. Kicken, peppen och den ljuva känslan i magen! 
Te-samlingen som mötte mig i köket i Flatås fick mig bli varm i hela kroppen. Det i kombo med att Tova den token sprider lite pälskärlek, något jag verkligen behöver. Känner ibland att avsaknaden av djur i mitt liv är allt för påtagande. Men det är inte lämpligt på något sätt med djur, kanske blir det aldrig det. Kan nog vara allt för mycket globetrotter med tandborsten i handväskan ni vet. Men jag trivs 🌎






Bjöd in mig själv till finaste Rebecca på middag. Pasta och popcorn kändes alldeles lagom efter en dålig allergimorgon och en rörig dag. Stockholmsbiljetter är bokade och strukturen kommer nog snart infinna sig nästa vecka innan Tollaretressen checkar in. Men det är så värt det. Kicken, peppen och den ljuva känslan i magen! 
Te-samlingen som mötte mig i köket i Flatås fick mig bli varm i hela kroppen. Det i kombo med att Tova den token sprider lite pälskärlek, något jag verkligen behöver. Känner ibland att avsaknaden av djur i mitt liv är allt för påtagande. Men det är inte lämpligt på något sätt med djur, kanske blir det aldrig det. Kan nog vara allt för mycket globetrotter med tandborsten i handväskan ni vet. Men jag trivs 🌎

Kommentera

24 Apr

16:53
 

Slagen vill bara ut
dunkandet i bröstets desperata dans
basen gungar hela världen
så vi kan glömma allt

lite som de dagarna
vi inte riktig orkade, förlåta
Oss själva för skulden
den som inte är vår att bära
gömmer allt

ljusens blinkande stress
höfterna tyngs mot markens djup
världen är under oss
glömmer
känner inget alls
inte någon existerande verklighet

 

Slagen vill bara ut
dunkandet i bröstets desperata dans
basen gungar hela världen
så vi kan glömma allt

lite som de dagarna
vi inte riktig orkade, förlåta
Oss själva för skulden
den som inte är vår att bära
gömmer allt

ljusens blinkande stress
höfterna tyngs mot markens djup
världen är under oss
glömmer
känner inget alls
inte någon existerande verklighet

Kommentera

24 Apr

14:41
Förlorandets kraft bara sköljer över mig när jag kollar på gamla bilder! Värmen blir lite mer verklig när jag ser känslans ögonblick förevigat i digitala pixlar. Som det wedding-geek jag är triggar bröllopsbilderna det där lilla extra, skönheten kring allt och det där exalterade lugnet. Ögonen de lyckliga, gör just där och då utstrålar de sådan värme och skönhet att det smittar av sig på hela omgivningen. Alla blir en liten gnutta vackrare. För vad som händer sen speglas sällan just den dagen, och det är inte relevant just där och då. 

I en framtid ser jag mig själv tillsammans med en vacker människa. Klänningar som är så vacker att alla häpnar och blommor av de allra vackraste slag. Liljekonvaljer, på något sätt vill jag att de ska vara en del. Den allra starkare kopplingen till mamma jag kan tänka mig. Och få saker slår den doften. Tänk att få koppla den doften till ett sådant minne. 

Ändå ligger en skavande tanke om att jag vill hitta någon snart, det känns brottom. Lite som att sanden snart puttar sina sista korn genom timglaset.
Det skrämmer mig. Inte tanken på att jag vill hitta någon att dela allt med (eller lite det också). Men tanken på att mina närmaste kanske inte får vara med och dela den lyckan med mig... 


Leksand, 24 augusti 2010


Prag 25 oktober 2013



Förlorandets kraft bara sköljer över mig när jag kollar på gamla bilder! Värmen blir lite mer verklig när jag ser känslans ögonblick förevigat i digitala pixlar. Som det wedding-geek jag är triggar bröllopsbilderna det där lilla extra, skönheten kring allt och det där exalterade lugnet. Ögonen de lyckliga, gör just där och då utstrålar de sådan värme och skönhet att det smittar av sig på hela omgivningen. Alla blir en liten gnutta vackrare. För vad som händer sen speglas sällan just den dagen, och det är inte relevant just där och då. 

I en framtid ser jag mig själv tillsammans med en vacker människa. Klänningar som är så vacker att alla häpnar och blommor av de allra vackraste slag. Liljekonvaljer, på något sätt vill jag att de ska vara en del. Den allra starkare kopplingen till mamma jag kan tänka mig. Och få saker slår den doften. Tänk att få koppla den doften till ett sådant minne. 

Ändå ligger en skavande tanke om att jag vill hitta någon snart, det känns brottom. Lite som att sanden snart puttar sina sista korn genom timglaset.
Det skrämmer mig. Inte tanken på att jag vill hitta någon att dela allt med (eller lite det också). Men tanken på att mina närmaste kanske inte får vara med och dela den lyckan med mig... 


Leksand, 24 augusti 2010


Prag 25 oktober 2013



Kommentera

24 Apr

13:03


Idag är en sängliggande dag, en frosthjärtad dag, men inte riktigt en nolldag. Mycket ligger framöver nu med nästa vecka i Stockholm, kongressplanering och jobb utöver det. Grundlig struktur skulle jag önska mig lite mer av men det är ändå hanterbart nu. 

Jag bläddrar tillbaka i album och längtar tillbaka till frostiga vinterkvällar i Idre. De kvällar då telefontäckningen var obefintlig och lukten från vedspisen fastnade sådär gott i näsborrarna. Jag saknar tiden då glöden fanns att kliva upp 04 för att få fånga solens första strålar på bild. Se skönheten i glittrande iskristaller och kylan som speglar sig mellan träden. Den glöden längtar jag mig tillbaka till





Idag är en sängliggande dag, en frosthjärtad dag, men inte riktigt en nolldag. Mycket ligger framöver nu med nästa vecka i Stockholm, kongressplanering och jobb utöver det. Grundlig struktur skulle jag önska mig lite mer av men det är ändå hanterbart nu. 

Jag bläddrar tillbaka i album och längtar tillbaka till frostiga vinterkvällar i Idre. De kvällar då telefontäckningen var obefintlig och lukten från vedspisen fastnade sådär gott i näsborrarna. Jag saknar tiden då glöden fanns att kliva upp 04 för att få fånga solens första strålar på bild. Se skönheten i glittrande iskristaller och kylan som speglar sig mellan träden. Den glöden längtar jag mig tillbaka till



Kommentera

24 Apr

10:16
Att få en nattlåt på hjärnan, att inte riktigt veta vad en har bloggen till, att planera jobb och fundera över isbjörnar och livets stora frågor. Lite så är livet. Kanske varierande i färg, form och i vilken breddgrad känslostormarna befinner sig på. Men nivå mellan 0-100 allt som oftast.  

Navid Modiri & Gudarna  - Räknar Mig Lugn 
 
Att få en nattlåt på hjärnan, att inte riktigt veta vad en har bloggen till, att planera jobb och fundera över isbjörnar och livets stora frågor. Lite så är livet. Kanske varierande i färg, form och i vilken breddgrad känslostormarna befinner sig på. Men nivå mellan 0-100 allt som oftast.  

Navid Modiri & Gudarna  - Räknar Mig Lugn 
 
Kommentera

23 Apr

20:35


ibland känner en hur hela hjärtat
liksom bara inte orkar
När hela världen snurrar
alldeles för fort
Som om inget en gör skulle kunna hindra
 
blodet som bara pulserar ut
Känslorna som fastnar 
likt små flugor i ett nät
Det vänder så fort
en sekund till nästa kan göra
all skillnad i världen
en fin dag till något virvlande
tumultet
 
ringandet i öronen
Sättet för kroppen att slå ifrån
kortslutningarnas dans
cellerna seger i febervärmen
i takt till ett lugnt försök till struktur
 


ibland känner en hur hela hjärtat
liksom bara inte orkar
När hela världen snurrar
alldeles för fort
Som om inget en gör skulle kunna hindra
 
blodet som bara pulserar ut
Känslorna som fastnar 
likt små flugor i ett nät
Det vänder så fort
en sekund till nästa kan göra
all skillnad i världen
en fin dag till något virvlande
tumultet
 
ringandet i öronen
Sättet för kroppen att slå ifrån
kortslutningarnas dans
cellerna seger i febervärmen
i takt till ett lugnt försök till struktur
 
Kommentera