Ukuleletoner och äckelhetsfaktor

0kommentarer

Egentligen är det en fin dag. Lite regnig men med jobb som var riktigt roligt. Ansiktsmålning och laserdome är några av dagens bästa och att få skratta mycket på jobbet väger till stor del upp att det ibland är stressigt. Konsulentsamlingen i veckans resulterade att jag blev en ukulele rikare och den blev en källa till mycket underhållning idag. Kreativen hade inga gränser och sådant gör mig varm! 🎶

 
Men sen på spårvagnen kommer ni andra, männen med äckliga blickar. Era kommentarer och viskningar, eller nej inte ens viskningar. Ni tar er friheten att högt sitta och objektifiera min kropp och mitt utseende, som om jag vore en bil. Jag höjer min musikvolym för att slippa höra er men det gör ingen skillnad. Era ord ringer i mitt huvud. Ert kroppsspråk säger allt. Allt är hört så många gånger förut att det nu är som ljudbok i mitt huvud. Hur jag än försöker så fastnade det lite extra idag, det som oftast brukar rinna av. Det gör mig så frustrerad att ni kan få mig att känna mig så äckligt vidrig... När ni lämnar mig att gå själv hem i regnet med den tryckande känslan över bröstet känner jag mig misslyckad som inte klarar av att skaka av mig kommentarerna. Knivbladsorden fastnade lite för länge i bröstet just denna kväll... 
 

Kommentera

Publiceras ej