Flyttkaos igen

0kommentarer


Då var det dags, femte flytten på 244 dagar. It's killing me, i alla fall små delar. Lite i taget. Jag trodde jag älskade livet såhär men jag vet nu att det bara är en lögn mot mig själv. Ett sätt för mig att rättfärdiga att inte riktigt behöva känna efter utan istället skratta åt eländet. Bra dagar är det hanterbart men nolldagar är det ofattbart svårt att hantera det eviga snurrandet. Jag älskar att vara på fri fot, att kunna ta min kånken på ryggen och känna friheten att hoppa på första bästa buss. Livet i en resväska. Men inte såhär, inte när hela livet blir en resväsketripp. Då får jag inte möjlighet att njuta av allt det vackra. I mitt liv behöver det finnas en fast punkt som tillåter mig att alltid komma tillbaka. En plats som hur länge jag än snurrar alltid är möjlig att återvända till. När jag var yngre trodde jag alltid att jag skulle finna en stabiliteten i en person. Någon som skulle stå ut med att jag inte alltid visste vart jag på var på väg, som klarar av min extrema längtan av att testa saker, tänja på gränser och som förstod att jag inte alltid vet vad jag håller på med när jag agerar på min magkänsla. Men jag i höstas flyttade till Göteborg och fan det är lugnet i en plats som bara var min egen så förstod jag. Om jag har ett hem som jag känner att jag alltid kan komma hem till oavsett min känsla i kroppen, att det inte spelar någon roll om jag haft en bra eller dålig dag. För det är alltid samma sak som jag kan förvänta mig. När jag nu har flyttat runt som en liten tomte blir extra tydligt hur viktigt det är för stabiliteten i mitt liv att ha ett ställe jag kan återkomma till. För utan den så svävar jag väldigt mycket och det blir mycket mer ansträngande att orka hålla koll på livet. Ni vet känslan av att inte riktigt kunna greppa situationen. Tror att det är platsbundet. Inte på grund av allt det materiella som man vill ha ett hem, utan det faktum att ha ett hem överhuvudtaget. Jag längtar så till att flytta tillbaka, det borde bara vara en månad kvar nu om allt går som planerat. Så länge får jag njuta av att leva med en fantastisk vän som jag tycker mycket om. Det gör det hela lite lättare. 

Kommentera

Publiceras ej