Jag vaknar till en känslostorm och en stark lust att aldrig mer kliva upp ur sängen. Det känns som att det är så mycket jag behöver ta tag i men orken ligger på noll. I alla fall denna morgon. Jobbet är just nu ett stort orosmoment eftersom vi inte vet huruvida vi får vara kvar eller inte. Imorgon vid ett har vi möte med vår arbetsledare och då hoppas jag att vi verkligen får veta för jag fixar inte att gå och undra längre. Jag har försökt i flera veckor att få ett svar men utan lycka utan så jag hoppas verkligen på morgondagen. Så mycket frågetecken kring boende och annat snurrar i huvudet och jag blir som luddig i hela skallen...






Livet är så skört. Det får en att inse hur sällan jag pratar om mina näras betydelse. För jag älskar er verkligen, även om jag allt för ofta glömmer att berätta det.  
Lite den känslan vaknar jag till idag. Mycket saker händer  men vad är det egentligen som spelar roll? Jag brottas lite med 'meningen med livet'-tankar den här morgonen vilket egentligen så stort att jag bara vill drunkna i tankar. 


Denna bild fångade mitt intresse. Den väcker lite olika känslor i mig. Troligen för att den som förväntar sig att jag ska rädda världen är jag själv. Lite som att jag verkligen verkligen vill göra det men inte riktigt vet hur. Jag vill lämna spår, påverka och verkligen göra skillnad. Stordåd. Ett sådant ord som talar till mig på ett lockande sätt, men som jag inte kan specificera innebörden utav.

När jag sitter här i väntrummet och här gett blod tänker jag att det nog är dessa saker som i slutändan spelar rollen. Alla de mindre grejerna som en gör som bidrar till något stort. Telefonen som i morse vibrerade och talade om att det var akut behov blod från min blodgrupp kickar igång den där känslan i mig. Känslan av att det sitter ett lejon i bröstet som bara väntar på att få hoppa ut och göra skillnad. Vad jag som liten lort göra för att få förtjäna att kalla mig människa? För det är ett privilegium att få vara just det, människa. Jag vill förvalta det lejon i mig och göra det bäst jag kan. Största möjliga lycka till största möjliga antal är i mina ögon en så fin tanke.

Idag har Jah prioriterat om mil arbetstid och rädda liv, det är alltid något ❤️




En ledarsamlingsstart senare har nu landat mig i en skön säng i Jönköping. Bra början på helgen med peppiga och vettiga människor gör att jag känner mig enormt hoppfull inför vad vi ska lyckas åstadkomma. Jag känner hur mitt driv kanaliseras på ett bra sätt och att jg får mycket energi av att göra detta. 

Imorgon väntar en strukturerad dag med ledarsnack och massa dans på FESTEN. Riktigt nice ska det bli! 
Det finns förresten också en spegelsal i källaren på huset där vi bor så ev kan det blir lite morgondans där. Får se hur pigg jag är! 


Planerar ledarsamling, panikar ihop marknadsföringsidéer och läser på om övergrepp! Typical night eller något. Sömnen lyser med sin frånvaro men jag kan inte klandra den. Jag har inte riktigt gett rum åt möjligheten riktigt än. Lite som att jag blir så uppslukad av det jag håller på med att jag har svårt att sluta, allt är precis som vanligt alltså. Men nu blir det avrundning för kvällen och bara lugna hjärnan med lite Regina Spektor. 

You’re like a party somebody threw me
You taste like birthday
You look like New Year
You’re like a big parade through town 
That leaves such a mess but you’re so fun
Den här känslan när en upptäcker att korsstygnsbroderiet är fel. Frustrationen och ilskan över att en inte varit tillräckligt uppmärksam, inte tänkt ordentligt och nu tvingas gör om. Små saker som blir stora känslor..
Nej en paus är nog bra nu med lite musik och gamla sommarpratare.

En sådan här ledig dag med minisemester. Roadtrip igår kväll med bästa Linnéa över ett genomblött Sverige. När vi körde igår hade vi inte riktigt räknat med att det skulle vara sådant tungt regn hela vägen men vi tog oss fram säkert även om det tog lite längre tid än planerat. Denna vecka har bara innehållit en jobbdag och lite samtal men resten ska få bli ledigt! Peppar inför helgens ledarkursen till helgen och att gå träffa fina vänner under FESTEN. [Om jag lyckas boka de där himla biljetterna vill säga...]

Skärgårdsturen idag med Cecilia blev inställd då vädret var ungefär lilka peppande som en Thåström-låt. Vackert men molnigt, regnigt och blött. Men inte hänger en läpp för det. God lunch, fina samtal och trevligt sällskap ❤️








Hej jag heter Maria och jag är en tant. Ibland känner jag mig som världens yngsta tant när jag håller på med mitt broderi, myser i mina raggsockor och lever på skorpor med te. Men njutningsgraden är hög så jag struntar i allt annat. Jag är stolt tantig lite då och då och jag kan ändå känna att jag väger upp det med mitt house-lyssnande, kameranördande, min fascination för båtar och mina icke existerande stickingskunskaper.



Älskade älskade digitala leksak, en prylnördig grej i ett vidrigt konsumtionssamhälle. Men idag tänker jag inte bry mig, jag är så lycklig över att ha dig hos mig att mitt hjärta bubblar lite när jag tänker på alla inställningar. Vilket objektiv jag ska packa idag känns viktigt och betydelsefullt även fast jag bara vet att det är en stor platstbit men lite glas, speglar och digitala kopplingar.

När jag håller den i handen så blir den som en del av mig, en förlängd arm som jag inte riktigt vet hur jag ska hantera. Ett sätt att få bevara alla fina stunder men också ett sätt att reflektera. Det är fint, och jag är nöjd med att jag inte har tröttnat på fotografering trotts att det gått många år ❤️



Alltid lika vackert, kaosig lägenhet men fin natur och ett lugn som fanns i alla fall en stund. Mitt liv till lägenhet är som ett bombnedslag i ett krig. Att kliva in i trappuppgången gör mig lite ont för jag känner mig lite maktlös inför mitt hem. Det är en trygg plats som nu är i bitar och även fast jag vet att det bara är fysiskt så gör det mig känslomässigt ostabil.



Denna sista bilden är så talande, badkaret i mitt liv. Att se det utslängt och bortkastat på ett sätt som symboliserar min känsla inför den pågående renoveringen. Inte mer än tanken på att det snart är klart är kan få mig att påverka känslan i magen. Första gången var en chock och även om jag sedan dess varit beredd på vad som väntar är det svårt att greppa. Men snart är det över ❤️
Jag får ett sådant kicksug som ibland är svårt att stilla, som liksom tar över min kropp och min beroendepersonlighet. Det är lite farligt njutbart när jag agerar på de känslorna utan att riktigt tänka efter. Jag blir som lite besatt av att få känna adrenalinet i kroppen, hur liten kicken än må vara. Det gör mig samtidigt till en bättre människa tror jag ibland, mitt belöningssystem till kroppen. För så länge jag har sunda kickar som inte skadar mig eller andra så blir jag varm i kroppen av hjärtslagen!




 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Mina små älskade solstrålar, ni växer upp så fort och jag blir så stolt över att se hur ni formas till bra människor. Hur ni blir så starka individer som vågar, testar och vägrar ge upp inför saker som är en utmaning. Hur ni strävar efter att växa och få göra det ni vill. Älskade ungar, det kommer gå så bra för er i livet oavsett villja stigar ni tar på vägen. Ni kommer att få vara de lyckliga, framgångsrika och helgalna personligheter ni är. Jag är ärad över att få ha er i mitt liv, för det är verkligen ett privilegium (shit jag svarade rätt på första försöket!!). Det gör mig till en bättre människa att ha er i min närhet och jag hoppas att ni kommer veta vart jag finns. Att mitt hem alltid kommer vara öppet för er, att oavsett hur illa ute ni är så kommer jag alltid rädda upp. När du blir fly förbannade på era föräldrar att ni kan kan gömma er hos mig, där både ni och de vet att ni är säkra. Mitt hjärtat kommer alltid vara öppet för att lyssna på dehär sakerna som är skämmiga, allt det ni inte riktigt vågar säga till någon, kanske inte ens till er själva. Oavsetts hur samhällsnormernas lilla trånga låda så lovar jag att stå pall när ni bryter er loss, ifrågasätter och vågar välja er egen väg. För ni är så unika att ingen tror något annat om er än att ni kommer göra stordåd. Och det gör ni bara genom att finnas till, det handlar aldrig om prestationer, jag hoppas ni lär er det så småning om, även om det ibland kan komma att kännas så. Era val i livet kommer spegla sig i era vackra ögon och oavsett vad som händer så lovar jag att finnas där för er i allt knasigt, dummt, roligt, sorgsamt, galet och helt underbara saker ni kommer göra med era liv.
Älskade barn, Wilma, Alexander, Molly och Lukas. Ni är så vackra att detta jorden inte riktigt kan hantera det alltid. Jag älskar er till månen och tillbaka! 
Idag flyr jag lite, springer ifrån allt vad känslor heter och inte riktigt vet vad jag håller på med. Men vackraste Celine ringde och då känns det alltid så mycket bättre. Skratt och att få sitta på varsin ända av telefonen och sköta sitt eget är befriande, lugnande och lite som terapi för huvudet. Ikväll väntar klättring och sedan middag med Marcus som är i stan. En lagom nivå för en sådan här dag. Jag gick lös på en kartong i korridoren för att få ut lite frustration vilken hjälpte ett tag men det är som bara tillfälligt. Men jag är bara trött, fylld av lite tung tomhet i magen men ändå lite hoppfull inför sommaren och den vår som förhoppningsvis inte helt regnar bort. Jag vill välja glädje.
Ibland poppar de upp, bara sådana där tankar som jag på något sätt behöver bevara för framtiden. Ni vet relativt bra idéer som kanske kan vara till nytta någon dag. Denna morgonens tema är roliga saker att göra med någon en tycker om. Utflykter, upplevelser och helgalna grejer.

Picknick i en roddbåt- varför behöva åka någonstans? En kan ligga förtöjd vid land men samtidigt njuta av det lugna kluckande ljuden mot skrovet 

Jungle Waterslide - hur coolt är inte detta? Just denna är i Costa Rica men jag tänker att något liknande borde finnas i Sverige. Annas får en helt enkelt bygga en egen! 

Skicka flaskpost - på modernt vis till den lite smånördige vännen, små medel som rymmer mycket. 

Krokodilsafari - ultimata kicken för en spännande dag. Att få vara så nära något som så lätt kan döda dig, ett väldigt intimt moment att dela med någon en tycker om. 

Bubbelbad - ord är överflödiga! 
Valborg hos Cecilia med pizzahäng, film och mycket känslor och prat. En junisfestival på Tollare med massa underbara barn och ledare. Fullt ös medvetslös!




Imorgon (eller snarare om några timmar) väntar lite tågande mot huvudstaden. Skräckblandad förtjusning inför junisfestivalen och allt vad den innebär. Men det känns skönt att komma en dag tidigare för att hinna umgås lite och hitta lugnet i denna stad. Jag tror att om jag planerar bra på tåget imorgon och att i kombo med att få komma en dag innan så kommer nog det göra mycket. Men nu är sömnlösheten dominerande, med scenarion i huvudet och kråkor i magen slänger jag in handduken. Ger allt och räknar får för konsten att kunna krypa ner med ro. 




Jag vaknar idag och längtar efter stranden. Inte alltid jag gör det men just idag hade känts som en perfekt dag att vara få ta en bra bok, en filt och lite jordgubbar mer sig ner till strandkanten och ligga där och njuta! En bra känsla just nu! Det blir nog en bra dag!
Idag gick spårvagnen åt fel håll, (eller så var det jag som gjorde det). Det är fortfarande ovant att åka åt ett annat håll från jobbet men jag tänker att det borde ge sig om några dagar. Men jag är positiv till livet trots en lång dag så verkar det mesta kunna ses från den positiva sidan. Med lite extrapepp och nya glasögon så har dagen varit tillägnad att försöka se saker med värme och kärlek, och lämna ogivande tankar och diskussioner. Vissa gånger är det sådant en behöver för att kunna avsluta en dag utan att gå under. 


Vädret har fått vara fint om än lite kyligt på morgonkvisten. Det gör också så mycket, bara att få njuta av lite värme. D-vitamin behovet känns stort efter allt mörkt denna höst och vinter. Jag får vara klar med allt det nu känner jag spontant. Sommaren är mitt mål och fram till dess ska jag samla så mycket energi som det bara går, för att orka med att njuta. Det kan låta konstigt att samla energi inför semestern men jag måste tänka lite så i nuläget. För annars kommer jag bara hamna i samma onda spiraler att jag engagerar mig som en galning för att slippa tänka. Det är bättre att bara försöka ta hand om mig själv och verkligen kunna slappna av och vara ledig så mycket jag kan i sommar.
Bara gå över, ta slut jävla sömnlöshet...
 


Lite den känslan i kroppen, jag känner mig maktlös. Inte inför att jag inte klarar det utan för att strukturen runt om falerar. Snälla struktur kom tillbaka, hjälp till att få ordning på alla tankar. Men jag ber om hjälp och försöker vara mottaglig för den. Saker som ligger utanför min kontroll är det jobbigaste, andra människors åtaganden som påverkar mig men som jag inte själv kan påverka. Men det får helt enkelt lov att vara hanterbart, jag får bestämma mig för att hantera det.
Försöker leva mig tillbaka till känslan av kongresspepp och längtar till sommaren!