Jul, 2 dagar kvar
kaos
stress
Liter mer kaos,
Orken har tagit allt de senaste veckorna, eller enbart tanken på att försöka orka. Saknad, gråt, förtvivlan. Sånt man egentligen vill vara utan men det är så oundvikningsbart. 
 

jag saknar dig, jag saknar dig, jag saknar dig, jag saknar dig, jag saknar dig, jag saknar dig, jag saknar dig, jag saknar dig, jag saknar dig, jag saknar dig, jag saknar dig, jag saknar dig, jag saknar dig, jag saknar dig, jag saknar dig, jag saknar dig, jag saknar dig, jag saknar dig, jag saknar dig, jag saknar dig, jag saknar dig, jag saknar dig, jag saknar dig, jag saknar dig, jag saknar dig, jag saknar dig, jag saknar dig, jag saknar dig, jag saknar dig, jag saknar dig, jag saknar dig, jag saknar dig, jag saknar dig, jag saknar dig, jag saknar dig, jag saknar dig, 
 
 


Vet inte vad det är
men jag vet att du är annorlunda
tydlig, klar och skinande i allt det gråa
så levade och fantastisk
För i din närhet kan jag släppa allt
gå utan att se mig om
drömma utan att vakna
tro utan att tvivla
 
Men vad innebär det
värmen som sprider sig
saknaden, din lukt och närhet
du sticker ut, gör allt annat oskarpt
Det är perfekt, men ändå en massa tankar
tänk om, men vill inte förstöra
 
ljuset du sprider, lugnet
den bästa tiden är då vi pratar
Om allt eller om inget
men det som betyder är känslan
av det perfekta
 
Du får mig att må så underbart bra min vän 
Sommar


Nicole 


Bubblor 


Almedalsdrinken ♥


Simple Plan ♥


Dalahästfabriken ♥


Helsingborg ♥


Underbara syster ♥


3 generationer ♥


Vid havet ♥


Underbar vecka med underbara människor, jag kan säga allt och ingenting <3



vad hände med min värld, den som jag brukade älska
luften som jag andades så lätt
färgerna som var så starka att det stack i ögonen

livet vände, men jag vill tillbaka
inte till hur det var förrut
men till allt det trygga
de välbekanta dofterna
ljuden av strängar som smekte mellan fingrarna

men ljusen börjar klarna lite bit för bit
små fläckar som räddar mig från att falla ner
lägre under ytan, under jorden
men jag vet att jag inte får krama dem för hårt
rädslan att de också ska dras med i fallet



A
tt få andas ny luft kan förändra så mycket
man ser allt som på nytt
knopparna brister ut,
blir alla de stora blad som vi så länge
sökt i våra liv

Nya ögon ser på livet
som från insidan av en bok
små små bokstäver
tillsammans bildar något stort
Kanske är det lite för mycket att hantera
men vi försöker ändå

Hoppet kom tillbaka
strax innan vi själva tänkte hoppa
som en fågel flyga fritt
Men kroken fastnade i ryggen
drog oss upp och iväg
bort från allt det dåliga

Som blommor i glada färger,
sprider sig som leenden över allas läppar
vet att inget varar
i alla fall inte för alltid
Men just nu är det okej
det är okej att må


Det började som något litet
det lilla fina
som alla sa vi skulle vara rädda om
vårda, skydda
Till varje pris

men de som lärt oss hur
de skadade
inte sig själva, utan oss
Rispade hål på den tunna hinnan
sömmarna sprack
trådarna repades upp
Allt forsade, iväg
bort
rann mellan fingrarna
oförhindrat
Tankarna, orden, livet, 
miljoners bitar,
lagningarna som sprack,
gång på gång
Bara för att de inte kunde hålla fingrarna borta

vi måste laga drömmarna själv

Igår var det som valigt resning av majstången i Sågmyra och självklart var hela familjen Emilsson där! För vad skulle midsommar vara utan mamma som klagar över mygg, brorsan som tjatar om att få gå hem och pappa som håller i prisutdelningen på lotterierna? Samma visa varje år, men på något sätt gillar jag det faktiskt.

Imorgon bär det nog av till Torsång och kikar på ångbåtsparaden (till pappas stora lycka) men båtgalen som jag är så antar jag att jag kommer ha kameran klistrad mot ögat som alltid ;)


Här kommer lite bilder från Sågmyras lilla midsommarfirande :)


 




















På köksbordet låg ett litet blått kuvert. Det var adresserat till alla i familjen
och eftersom ingen öppnat det än tog jag mig friheten att själv göra det.
När jag tog upp kortet ur brevet möttes jag av det bekanta ansiktet.
Tårarna började rinna ner för ansiktet och jag var tvungen att anstränga
mig ordentligt för att inte blöta ner kuvertet. Det var ett tackkort från
Bengts fru som tackade för all vår hjälp och stöttning vid och innan
minnesstunden…








 

 

 

 

 

 







Nu känns det verkligen, jag känner att han är död.
Han kommer aldrig mer visa mig de modellbåtar han har byggt,
aldrig mer kommer jag kunna se på honom och tänka hur bra
han och Barbro verkligen passar ihop.
Han är inte levande, han är borta, han är död…




Det känns så fel när jag går runt och är ledsen för att han inte finn längre
men jag kan inte hjälpa det. Bengt var ju min brors svärfar men det känns
som att han lika gärna kunde ha varit min morfar. Att tänka mig in i
Lenas situation känns helt overkligt. Att förlora sin pappa, någon man är
uppvuxen med och älskar. Det måste vara bland det värsta som finns…

 

Bengt blev inte många år äldre än vad pappa är nu och det gör mig orolig.
Jag vill inte att pappa ska dö ifrån mig. Jag vill att mina barn ska få en
underbar morfar som de kan leka med, som vi kan åka och hälsa på och
som älskar sina barnbarn lika mycket som han har älskat mig.

Det är faktiskt sällan jag säger det men jag är nog rädd.
Rädd för att min pappa ska försvinna, rädd för att bli lämnad
kvar och rädd för att livet inte alltid blir som man tänkt sig…

 

 

Hello :)

Nu kommer lite av bilderna från Granny Goes Street. Bara för att Selma har tjatat som tusan!


The freaks:
 




 
 
Emma senare på kvällen :P





Min och Emmas mormorar:





Det var lite bilder i alla fall :)
Sjuk, trött men pepp ändå :)

Har varit hemma från skolan i 2 dagar nu. Börjar verkligen tröttna på det nu! Men men jag överlever som tur är.
Idag har jag bara varit hemma och degat. Städade lite men tröttnade ganska snabbt.

Jag underhöll mig med att sortera lite bröllopsbilder som jag hittade. Många av dem var riktigt dåliga så jag sparade endast ett fåtal.
Här är några av dem och även en underbar låt!


Fall For You- Secondhand Serenade